Min man...
...är inte min man utan min kille/pojkvänn/särbo.
Vad ni nu vill kalla det.
Grejen är att jag känner mig ganska obekväm med ord som kille/pojkvänn. Jag tycker att det ligger lite fel i munnen när man är 35 och 42...
Så med risk för att låta som Pippi Långstrump, vilket jag å andra sidan gärna gör, så kommer här en kort förklaring till varför jag i fortsättning kommer att referera till honom som "min man".
Han är en man och han är min alltså är han min man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar