Denne man...

...säga vad man vill om denne man.
Han har integritet!
Och det är tro det eller ej, en av alla de saker som gör att jag tycker så bra om honom.

Men det kan också reta upp mig otroligt!
I det tysta oftast, vilket man kanske kan fundera över och säger förmodligen mer om mig än om honom.
Det gör att vi kan ha diskussioner som denna nu i kväll:

Jag ringer upp och han ber att få ringa tillbaka lite senare.

(han)-Hej
(jag)-Hej
-Hur är det?
-Det är bra! Själv?
-Jo, lite trött
-Vad gjorde du?
-Nä, inget speciellt. Tittade på TV
-????
-Vad säger du om i morgon då?
-Nä, jag tycker inte att det känns bra att åka ut och sova över. (landet)
Nu när syrran kan ringa mitt i natten och så.
(de ska ha barn nr 2, i söndags! Och jag har lovat att rycka ut till barn nr 1 när det är dags)
-Nä, då gör vi inte det. Lamm då? Ska vi laga det på torsdag eller??
(mat till vemdalenresa på sportlovet)
-Ja, det blir bra. Jag har kollat recept och så.
-Okej, då hörs vi senare i veckan.
-I morgon då?
-Jag känner bara för att ta det lugnt.
-Ja, men ska vi ses eller?
-Nä, jag känner för att vara ensam.
-okej?
-Men vi hörs senare i veckan så lagar vi lamm på torsdag.

Från att ha övervägt att åka ut till en kall sommarstuga med sovsäckar och annat, så vill han vara ensam och ta det lugnt!????

Är jag trög eller?
Känns som om det är något jag missar här!
Trögheten, som jag uppenbarligen besitter, resulterar i en ofrivillig tunghäfta och en känsla av att jag vill slänga telefonen i golvet när vi pratat klart.

Jag blir inte klok på denne man!!!