Hon som emellanåt åker samma tid som mig på tunnelbanan.
Hon som hejar med ett upptryckt leende i ansiktet.
Avslöjad redan där...
Hon som fortsätter att gå efter som hon vanligtvis går mycket fortare än jag.
Hon som inte bryr sig om att sakta in stegen för att göra sällskap.
Hon som inte bryr sig om att vara trevlig de få hundra metrarna från tunnelbanan till skolan.
Hon som går förbi, går om, vänder ryggen, höjer hakan.
Hon som inte brukar beröra mig det minsta med sin vanligtvis glättiga, tillgjorda lite "jag lyssnar men jag bryr mig egentligen inte" röst.
Hon gjorde sällskap med den som gick tio meter framför istället.
Det irriterar mig vansinigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar