Gravidchock....

...och jag är inte gravid!!

Det är inte svårt att vara på tå med ett gäng sjuåringar mellan åtta och halv två. Det är svårare att försöka hålla tempot uppe på eftermiddagen.
Väldigt svårt vid halv fyratiden med endast tomatsoppa och en ostmacka som tidigare födointag under dagen.

Nu hade jag kanske kunnat stoppa i mig ett litet mellis så att hjärncellerna hade kunnat kvickna till ur dvalan men faktum är...
Att två personer, helt oberoende av varandra, idag har påpekat för mig att jag ser gravid ut!

Person nummer ett klappade mig lite försynt på magen och undrade med en gullig liten röst om det inte var en liten bebis.....på gång.
Person nummer två påpekade helt frankt att jag hade blivit tjock och gav mig en menande blick som jag var snabb att skämta bort med lite prat om sommarens goda mat.
Dessuton inför mina elever som fnissade gott.
Lite pinsamt!

Jag hade därför ingen större längtan efter ännu en ostmacka eller en av E:s goda kakor ur det "hemliga" kakförrådet. Kände heller inte riktigt för att gå ned till fritids och rota runt bland risifrutti och diverse ätbart man kan hitta i deras frys. Funderade ett tag på att slänga i mig lite youghurt från melliset i matsalen, men det visade sig att det serverades gorbys piroger dagen till ära.
Inget Mellis alltså.

Vilket fick konsekvenser på tunnelbanan hem då mitt blodsocker förmodligen slog i fotsulorna med dunder och brak.
Anlände hemmet med en skrikande mage och kastade mig in i köket med en frenesi som hade fått Jamie Oliver att blekna i jämförelse.

Fick mig en god middag en kvart senare.

Och jag är fortfarande INTE gravid!