Dagar!

Som denna!!
Herriguudvadärdetmedmig!

Dagen började lite lagom spännande med signalfel på tunnelbanan. (inte mitt fel!!!)
Sådär så att man nästan anar att dagen kommer att sluta i katastrof och elände och att det ända man egentligen borde OCH VILL göra, är att vända tillbaks till hemmet och dra täcket över huvudet.
Men man är ju plikttrogen, tack och lov...
Gör därför en stilig sväng över ringvägen och sick-sackar mellan bilar för att hinna mde bussen till gullmarsplan. Där lovas det ersättningsbussar som inte kommer. Tar därför en liiiiiten omväg över norra sköndal för att ta nästa buss och väntar en kvart vid en väg mittemot en öde fotbollsplan och fryser häcken av mig i min väldigt snygga, men ack så för korta skinnjacka. Frysgrader och fredagsfin....
Kommer i nästantid till jobbet.

Vid lunch konstaterar jag bittert att jag glömt skriva veckans brev hem till föräldrarna. (en rutin man inte bör bryta om man vill ha välinformerade nöjda "kunder") Får därför ägna tjugo minuter av min trettio minuter långa lunchrast till att författa ett kort och koncist veckobrev. Med en segare än segast samarbetpartner till dator.
Den är lika seg när jag en timme senare ska mejla iväg breven till föräldrarna som har mejlkontakt med mej.

Hastar nu till tunnelbanan för att ta mig hela vägen in till stan och min sjukgymnast. Vilket går bra tills jag upptäcker att jag har tittat fel på tiden och är en halvtimme sen...
Ringer upp och ursäktar mig vilket tack och lov godkänns och även om jag är tvungen att betala för det uteblivna besöket har jag tillräckligt dåligt samvete och erkänner utan omsvep att jag inte riktigt har skött mitt träningsprogram.
Lyckas alltså gå därifrån både fattig och med bakläxa!

Får sedan ett telefonsamtal från min syster där vi bestämmer att vi ska hitta på ngt i helgen förslagsvis lördag eftermiddag.
Lite senare när jag står och väljer ny bok och lite försiktigt tittar åt höger och får syn på barnböckerna på rea kommer jag på att jag ska på treårs kallas lördag eftermiddag.
Handlar barnböckerna på rea för att ta med till treåringen och går sedan mot tunnelbanan. Tänker att jag nu snabbt borde ta mig hem, handla mat och ringa syrran!

Går så ner i tunnelbanan, och nu borde det inte vara så svårt att hitta eftersom jag bott i den här stan utan körkort i nästan 20 år.
Men jag lyckas även här slå mig själv med häpnad och hamnar på perrongen mot norr istället för mot söder. Följer pilarna mot linje 18, går ned en våning och tar utan att tänka tåget som står inne på perrongen, eftersom det känns som om det borde gå rätt.
Hamnar på östermalmstorg och tåg mot ropsten...

Tar mig sedan hela vägen tillbaks till skanstull utan missöden och känner mig oerhört tacksam över att veckan är slut och jag får gå hem och krypa ihop till en liten boll i soffan med mitt rödvinsglas.

Har sedan jag kommit hem lyckats med att bjuda in mig själv och mannen till mina farföräldrar på ett inte så elegant manér. De överlevr nog, men jag måste nu än en gång våndas med dåligt samvete för att jag är så osmidig hela tiden.

Var är min lyckliga stjärna???!

Någon som vet?
Jag bli väldigt glad om den hittar hit snart så att jag får lite flyt på tillvaron.

Trevlig helg!